Klara Lodins reseberättelse från 2026
Årets ESC-kongress i München kändes större än någonsin och det blev några intensiva och
mycket givande dagar fyllda med nya forskningsresultat och kliniska diskussioner. Med över
33 000 deltagare från hela världen märktes det tydligt vilken bredd och internationell
betydelse kongressen har.
Första dagen inleddes med en Late-Breaking Clinical Science-session, där min
bihandledare, docent Jannike Nickander, presenterade “Incremental diagnostic value of
coronary microvascular dysfunction testing in patients with a working diagnosis of
myocardial infarction with nonobstructive coronary arteries by stress CMR”. Studien
undersöker det diagnostiska värdet av stress-hjärt-MR vid misstänkt MINOCA och var
särskilt intressant för mig då den knyter an till mitt eget arbete med hjärt-MR och kvantitativ
perfusionsanalys.
Vid lunchtid var det dags att presentera mitt eget abstract, “Changes in liver extracellular
volume in patients with mitral valve prolapse and mitral regurgitation”. Studien undersöker
leverns extracellulära volymfraktion, mätt med hjärt-MR, hos patienter med
mitralisklaffprolaps och mitralisinsufficiens. Vi fann att leverns ECV var högre vid måttlig
och svår mitralisinsufficiens jämfört med ålders- och könsmatchade friska kontroller, och att
högre lever-ECV var associerat med symptom av hjärtsvikt i form av högre NYHA-klass. Det
var väldigt roligt att få presentera projektet i ett internationellt sammanhang och få möjlighet
att diskutera resultaten med andra kongressdeltagare. Diskussionerna gav också nya tankar
kring hur lever-ECV skulle kunna användas för att bättre förstå de systemiska konsekvenserna
av hjärtsjukdom och om nya hjärtMR-baserade biomarkörer på sikt kan bidra till tidigare
identifiering av sjukdomspåverkan.
Eftersom jag själv forskar på mitralisklaffsjukdom var klaffområdet ett återkommande tema
under kongressen. En höjdpunkt var sessionen “Current evidence on the management of
mitral and tricuspid regurgitation in heart failure”, som min huvudhandledare, docent Bahira
Shahim, modererade. Det var givande att ta del av den aktuella evidensen kring behandling av
mitralis- och trikuspidalisinsufficiens och samtidigt fundera över hur den nya kunskapen kan
kopplas till vårt eget kliniska och vetenskapliga arbete.
Jag uppskattade också presentationen av de nya 2026 ESC Guidelines for the Management of
Heart Failure. De nya riktlinjerna lägger större fokus på sjukdomens hela förlopp, från risk
och tidig sjukdom till avancerad hjärtsvikt. Detta knyter an till mitt eget forskningsintresse
kring hur mitralisklaffsjukdom utvecklas över tid och om tidiga tecken på
sjukdomsprogression kan identifieras innan irreversibla förändringar såsom myokardiell
fibros och arytmier utvecklas.
Sammantaget var ESC i München en mycket givande kongress, både vetenskapligt och
kliniskt. Jag vill rikta ett stort och varmt tack till Svenska Kardiologföreningen för
resestipendiet som gjorde denna resa möjlig. Det har varit en värdefull möjlighet att både
presentera mitt arbete och ta del av den internationella utvecklingen inom kardiologin.
Klara Lodin
Forskar-AT Karolinska Institutet/Karolinska Universitetssjukhuset