2026-09-16

Kloka Kliniska Val, KKV

Kloka kliniska val inom palliativ medicin

Kloka kliniska val inom palliativ medicin betonar att den vård patienten bör erhålla i första hand bör fokusera på livskvalitet och inte livsförlängning. Därför bör de åtgärder som genomförs vara av värde för patienten och vården ska bedrivas personcentrerat och i samråd med patient och närstående. Vården ska vara optimal, inte maximalt vilket betyder att de åtgärder som görs ska gagna patienten men allt som är möjligt ska inte göras.

1. Begränsa rutinmässig användning av antipsykotiska läkemedel vid symtom på delirium.
2. Undvik intravenös vätska i döende fasen.
3. Undvik blodtransfusioner baserat på hemoglobingränser i avsaknad av symtom, eller om ingen nytta upplevdes från tidigare transfusioner.
4. Undvik syrgasbehandling för behandling av icke-hypoxisk dyspné.

Begränsa rutinmässig användning av antipsykotiska läkemedel vid symtom på delirium (1-3).
Vid behandling av delirium i livets slutskede finns ringa evidens för att läkemedel minskar symtombördan och antipsykostiska läkemedel bör i första hand undvikas. Däremot bör omvårdnadsåtgärder prioriteras, som närvaro. 

Undvik intravenös vätska i döende fasen  (4, 5).
Intravenös vätska i döendefasen verkar inte ge någon symtomlindring, som minskad törst. Däremot finns det studier som visar att risken för bla andnöd ökar. Patienter och närstående anser ofta att intravenös vätska bör ges även i döendedasen, då den allmänna uppfattningen är att personer kan avlida av uttorkning, vilket inte är fallet hos svårt sjuka döende patienter. Eftersom vätska i livets slut är en av de svåraste diskussionerna att föra med patient och närstående bör detta, om möjligt, tas upp redan tidigare i sjukdomsförloppet. Noggrann och upprepad information rekommenderas. Information bör även ges om att munvård är den bästa behandlingen för att minska risken för törst och muntorrhet i livats slut.  

Undvik blodtransfusioner baserat på hemoglobingränser i avsaknad av symtom, eller om ingen nytta upplevdes från tidigare transfusioner (6, 7).
Blodtransfusioner kan vara viktiga för att patienter med grav anemi ska gå god symtomlindring. Hos patienter som befinner sig i livets slut kan dock typiska symtom, andnöd och trötthet ha andra orsaker och korrelerar ofta inte direkt till Hb värde. Eventuella transfusioner ska således ges beroende på symtombild och skall utvärderas mycket noggrant. Vid utebliven effekt bör ytterligare transfusioner inte ges. 

Undvik syrgasbehandling för behandling av icke-hypoxisk dyspné (8, 9).
Hos patienter i livets slut ger syrgasbehandling ingen symtomlindring om saturationen är ≥90% och syrgas rekommenderas inte. Däremot kan handhållen fläkt ge symtomlindring.