2025-09-24

Medicinhistoriska museer

Rapport från en internationell kongress

På stadsmuseet i den bayerska staden Ingolstadt står krigstrofén Der Schwedenschimmel, Gustaf II Adolfs uppstoppade häst, skjuten under svenskarnas belägring av staden i april 1632. I september 2025 invaderades staden av en liten här av med forskare och museifolk : First International Conference of the International Association and Collections. Fem av deltagarna kom från Sverige.

Konferensens huvudtema var Powerful Objects: historiska föremål som kan knutas till intressanta lärande eller rörande berättelser. Konferensens värd Marion Ruisinger inledde med att presentera ett av de mer spektakulära föremålen på det medicinhistoriska museet i Ingolstadt: En sådan mask som pestläkare brukade bära. Ruisinger har på senare år överösts med förfrågningar från andra museer att få låna det. Denna mask ger upphov till många frågor. Marions historia slutade överraskande. Denna mask bär på en lärdom särskilt för museologer: Ingående undersökningar av materialet visar att det med stor sannolikhet rör sig om ett nytillverkat konstföremål.

Annars var det mest överraskande föremålet ett berg av 44 stora margarinklossar som ifjol fanns att beskåda på det danska Museion. Kring detta byggdes en berättelse om dansk kultur, livsmedelsindustri och, inte minst, folkhälsa.

Från Milano visades en ovaroklast, en sorts plattång som användes på 1880-talet för att krossa äggstockar hos som kvinnor som led av psykisk sjukdom. Instrumentet (som dock kom till mycket begränsad användning) berättar om den tidens uppfattning om orsakerna till psykisk sjukdom hos kvinnor, i förlängningen blev ovaroklasten en del av kvinnohistorien.

Sverige bidrog med fyra föremål. Eva Åhrén, föreståndare för Hagströmerbiblioteket och chef för Medicinens historia och kulturarv vid KI, presenterade tillsammans med en dansk kollega en förseglad glaskolv med vattnig avföring från en patient med kolera under 1853 års epidemi. Hittills har glasflaskan hållits oöppnad, men den fascinerar – vilka förseglade kunskaper finns därinne?

Kerstin Hulter Åsberg, i styrelsen för Föreningen för medicinen historia, berättade om René Laënnecs eget stetoskop, numera till beskådande vid medicinhistoriska museet i Uppsala. Stetoskopets uppfinnare Laënnec skänkte det 1822 till Magnus Retzius, professor i obstetrik i Uppsala. Förutom att säga något om den tidens internationella vetenskapliga nätverk berättar stetoskopet om utvecklingen av den fysikaliska diagnostiken och hur stetoskopet mer än något annat kom att förknippas med läkarens yrke.

Tänk vad en gästbok kan berätta! Lisa Sputnes Mouwitz, chef för medicinhistoriska museet, Sahlgrenska sjukhuset, har fördjupat sig i den gästbok som fanns vid kirurgiska kliniken, Sahlgrenska, under åren 1918–1994. Den ger spännande insikter om nationellt och internationellt utbyte, kliniskt och vetenskapligt.  Den internationellt mest renommerade medarbetaren var Sven Johansson, han med en ny teknik att behandla höftfrakturer (Sven Johansson-spiken). Ortopedkollegor från hela världen kom till Göteborg för att lära.

Kjell Asplund,  ny ordförande för Föreningen för medicinens historia, följde den odyssé som Collegium medicums arkivkista gjort från 1600-talet fram till idag, där den nu står på Socialstyrelsen. Kistan och dess mångskiftande öden har kommit att symbolisera 362 års kontinuitet i svensk statlig hälso- och sjukvårdsförvaltning.

Till sist några mer generella iakttagelser om medicinhistoriska museer utifrån vad presenterades konferensen.

• Allt som är samlat kan inte visas. En plenarföreläsning hade den talande rubriken ”One thing at the time: the power of individual objects in an era of overload.” Således avskalade utställningar där ett mindre antal föremål visas. Det medicinhistoriska museet i Ingolstadt var en god exponent för detta synsätt.
• Inte så få medicinska museer har stängt för fysiska besök från allmänheten men har i stället ett digitalt museum på nätet. Samlingarna är dock tillgängliga för forskare, ibland också för studiebesök.
• En stor fråga var: Kan man visa mänskliga kvarlevor? Stor återhållsamhet i många, framför allt i anglosaxiska, länder.  Diskussion kring hur varningstexter ska utformas, om man kan använda avgränsade utrymmen, etc. Kan man visa foton eller ritningar i stället? Det fanns föreläsare som uteslutit bilder på mänskliga kvarlevor eller foton av sjukvårdspersonal av hänsyn till oss i publiken och av integritetsskäl.
• Michael Sappol, Uppsala, hade en annan vinkling. Han talade om föremål, framför allt mänskliga kvarlevor, i musiesamlingarna som ”endangered specimens” som vi inte bör göra oss av med. De är del av vårt kulturarv, vår gemensamma historia. Han talade för öppenhet och tillgänglighet och nämnde risken för moralpanik.

Kjell Asplund
Ordförande